Den ofärdiga välfärden har fått en uppföljare – Den kantstötta välfärden

År 1967 publicerade Maj-Britt och Gunnar Inghe boken Den ofärdiga välfärden, som var ett resultat av ett samarbete mellan makarna och Folksam. Deras uppdrag var att undersöka och kartlägga ”den tysta nöden” i den svenska välfärden. Folksams förhoppning var att boken skulle leda till debatt och ett fortsatt intensifierat reformarbete. Förhoppningarna infriades med råge. Boken slog formligen ned som en bomb i det offentliga samtalet. Dagstidningarnas ledarsidor fylldes med kommentarer och riksdagsledamöter motionerade. Expressen skrev bland annat:

”Makarna Inghes bok visar på hur välfärdssamhällets frukter på område efter område huvudsakligen tillfaller dem som kan plocka dem. De som haft det bättre som unga och friska ska ha det bättre också som gamla och sjuka. De utslagna kan få frysa ihjäl eller dö i brist på vård. De tillåts däremot inte svälta ihjäl. Men de verkliga chanserna att göra sig gällande, att spela normala roller, att utvecklas så de når upp och får del av välfärden berövas dem genom den automatik som är inbyggd i välfärdssystemet.”

På mindre än ett halvår hade boken sålt i 15 000 exemplar. Och året därpå kompletterades boken med en studiehandledning och ett bildband som blev flitigt använt i studiecirklar runt om i landet. Författarna hade en ödmjuk inställning till sitt uppdrag och underströk att deras avsikt inte var att lämna en uttömmande redovisning av de 37 olika problemområden som fångas upp i boken, utan endast åskådliggöra för läsaren problemens omfattning och svårighetsgrad. Något liknande hade inte tidigare gjorts och författarnas grepp blev ett stilbildande pionjärarbete när det gäller utvecklingen av levnadsundersökningar i Sverige.

När man läser Den ofärdiga välfärden idag är det lätt att inse vilken förändring Sverige har genomgått under de senaste 50 åren. I boken möter vi ett Sverige som i stora stycken känns avlägset. Avståndet förstärks också av författarnas tidstypiska språk. Det talas bland annat om understödstagare, sociala beteenderubbningar, klientel, socialläkare och ungdomar som kallas för raggare, sunar och dorisar. Samtidigt blir det uppenbart att vi fortfarande brottas med många av de problem som författarna bröt tystnaden om. Folksam uppmärksammade 40-årsminnet av makarnas publicering år 2006 med skriften Är det färdigt nu? där vi bland annat gjorde följande reflektion:

När vi tittar i backspegeln råder det inget tvivel om att Sverige har gjort en fantastisk resa under de senaste 40 åren. De största framstegen har gjorts inom socialförsäkringssystemet, inkomstutvecklingen, sjukvården och bostadssektor. Men den tysta nöden som makarna Inghe gav röst åt i Den ofärdiga välfärden finns fortfarande kvar, delvis i ny skepnad./…/. Socialförsäkringssystemet utveckling har på många punkter infriat makarnas Inghes förslag med råge. Störst är förändringarna inom det familjepolitiska området, medan sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen har återställts till 1967 års nivåer, vilket aktualiserar makarnas Inghes diskussion om behovet av att stärka standardtryggheten i dessa försäkringar.”

I veckan uppmärksammar Centralförbundet för socialt arbete (CSA) 50-årsminnet av makarnas insats med en konferens där en uppföljare till Den ofärdiga välfärden presenteras; Den kantstötta välfärden. Hans Swärd är redaktör för boken som består av bidrag från ytterligare elva forskare. I helgen läste jag boken med stor behållning, men samtidigt infann sig en viss förstämning när jag kunde konstatera att slutraderna i den nu elva år gamla skriften Är det färdigt nu? inte har förlorat i aktualitet:

”Det är ytterst märkligt att vi inte har lyckats bättre i kampen mot de klassiska sociala problemen, som bottnar psykisk sjukdom, missbruk, riskfyllt socialt beteende och segregation, som makarna Inghe lyfter fram i sin bok. Särskilt allvarlig är situationen i storstädernas utsatta bostadsområden och för alla dessa tusental barn och ungdomar som är placerade av socialtjänsten. Här är vi långt ifrån färdiga. Och frågan är om vi någonsin blir det. Kanske handlar det snarare om att nå etappmål i välfärdsbygget där färden rör sig mot mål som ständigt förflyttar sig i takt med människors drömmar om ett gott liv.”

Håkan Svärdman

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *

*