Pension är en odelbar rättighet

Dela grejer har blivit populärt, alltifrån borrmaskiner till bilar. Nu pratas det också om att dela eller överlåta pensionen mellan makar. Frågan har lyfts av Pensionsgruppen, som förra veckan presenterade en diger rapport om pensionsgapet mellan kvinnor och män. Ett av kapitlen reder ut trådarna kring överlåtelse och bodelning av pensionsrätt mellan makar på ett förträffligt sätt. Även om frågan har diskuterats återkommande sedan 1960-talet har grundprincipen legat fast att pension är en individuell rättighet som varken kan överlåtas eller ingå i en bodelning på grund av skilsmässa eller dödsfall. Undantag från principen finns emellertid, vilket har sin upprinnelse i 1990-talets pensionsreform. Initialt var ambitionen hela den allmänna pensionen, alltså både inkomst- och premiepension frivilligt skulle kunna överlåtas mellan makar. Förslaget möttes däremot av massiv kritik från remissinstanserna. De föreslagna överlåtelsereglerna ansågs leda till svåröverblickbara konsekvenser för makarnas framtida pensioner. En överlåtelse skulle exempelvis kunna innebära att en mottagare förvisso får högre inkomstpension, men garantipensionen sänks i motsvarande grad och därmed blir nettoeffekten noll. Även givaren kan drabbas ifall hen ligger över gränsen för garantipensionen men i och med delningen hamnar under gränsen.

Regeringen valde att gå på remissinstansernas linje och förkastade den delen av förslaget som berörde inkomstpensionen med motiveringen ”Oacceptabla effekter i samspelet med garantipensionen.” Men möjligheten till frivillig överlåtelse av premiepensionen mellan makar infördes däremot med motiveringen att premiepensionen inte samordnas med garantipensionen.

Ungefär samtidigt införde Riksdagen ytterligare ett undantag som gjorde det möjligt att låta privat pensionsförsäkring ingå i bodelningen vid skilsmässa. Det starkaste argumentet för denna förändring var att den privata pensionsförsäkringens roll som försörjningsskydd inte längre var lika framträdande som tidigare och det individuella pensionssparandet saknade helt försäkringsinslag. Privata pensionssparande likställdes följaktligen med en rättighet av ekonomisk art som i princip borde delas lika mellan makarna på samma sätt som bankbesparingar och andra tillgångar av värde.

Riksdagen konstaterade i sammanhanget att det fanns två konkurrerande synsätt för hur man kan se på pensionsrättigheter i bodelningssammanhang. Antingen som rättigheter av ekonomisk art som i princip bör delas lika mellan makarna vid bodelning på samma sätt som andra tillgångar, eller som rättigheter som utgör en avgörande del av individens framtida försörjningsförmåga. Riksdagen föredrog det senare synsättet och menade att pensionsrätt till allmän pension men även tjänstepension bör jämföras med framtida rätt till lön som inte heller ingår i bodelning. Ett synsätt som pensionsgruppens rapport inte finner skäl att ompröva utan skriver: ”Detta var ett avgörande faktum när frågan utreddes på 90-talet och det är svårt att idag göra en annan bedömning.” Jag kan inte annat än att hålla med.  Det finns effektivare sätt att stänga igenom pensionsgapet. Läs vår vitbok – Vägen till ett pensionssystem i världsklass.

Håkan Svärdman

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *

*