Vad är sant och vad är på låtsas?

Vad är sant och vad är på låtsas?

För ”oss” kunder är det onekligen en nackdel att tvingas agera och ta beslut när vi befinner oss i ett informationsunderläge. Men kundnytta och ambitionen att öka kundens förståelse är i stort fokus och inte minst via den nya försäkringsavtalslagen (NFAL). Den här bloggen har namnet Trygghetsspanarna och i detta blogginlägg går jag i allmän opposition. Det finns bra spartjänster och så finns det sämre. Viktigt med en god grundkunskap för att kunna särskilja mellan dessa.

Varför vill någon spara, dvs. planera inför en framtida situation med en förhoppningsvis förbättrad köpkraft? Svaret är nog att det stora flertalet vill se sitt kapital växa under sparperioden. Då måste investeringen dels ha grundläggande växtförutsättningar och dessutom ett transparent och kundvänligt avgiftsuttag. Slutkapitalet för en investering i två likartade fonder med olika avgiftsuttag blir rejält mycket lägre för den dyrare produkten, ceteris paribus.

Vad vill man betala för? Vi inser alla att det ”kostar” att ha anställd personal för att bedriva kapitalförvaltning. En produkt måste förstås kunna säljas med ett kostnadsuttag. Annars finns det snart inget utbud alls av finansiella produkter. Men vad betalar man för? Här följer några exempel som inte alla har möjlighet att snabbt identifiera. Många fler exempel finns emellertid. Man måste vara på sin vakt 24/7.

Tag en ränteförvaltare som förvaltar en penningmarknadsfond. Fonden har kanske OMRX T-bill som officiellt jämförelseindex. Men en kort växel ger ju ingen avkastning? Nej, inte idag. Men inte sällan är penningmarknadsfonder fulltankade med s.k. floating rate notes. Korta företagsobligationer med flytande kupong. Löptiden kan vara lång men ränterisken är kort (vanligtvis 0,25 år). Kupongen, om kvartalsvis, faller ut varje kvartal och följer STIBOR plus ett påslag beroende på låntagarens kreditvärdighet. Den löpande förräntningen blir därför högre jämfört med en kort växel. STIBOR är bankrisk, innehåller ett litet riskpremium mot riskfria statsskuldsväxlar, och ett FRN-lån ger dessutom ett påslag. Frågan är då om den här typen av förvaltare skapar ”fin”-alfa eller ”ful”-alfa. Ska man betala för ”ful”-alfa?

Eller en blandfond alt. aktiefond, regional eller global, med stor kapitalbas. En fond som kanske bara kan köpa ”stora-mogna-kvalitativa” bolag, delvis på grund av stor kapitalbas, och kanske dessutom väljer en särskilt defensiv inriktning. En inriktning som sedan följs hela tiden oberoende förändringar i marknadsklimatet. Man kan förvänta sig att fonden överträffar index i en bear-marknad (och/eller låg riskaptit) men tvärtom bommar index i en bull-marknad (och/eller hög riskaptit). Är detta aktiv förvaltning? Känns inte givet, eller hur? Särskilt inte om fonden inte bedriver fundamental bolagsanalys och att förvaltaren inte bedriver fältarbete som inkluderar att träffa bolagsledningar.

Eller kanske en fond som investerar utanför Sveriges gränser men som SEK-hedgar sina innehav. Detta till skillnad ifrån index. Vad händer då om kronan har en svag period? Exempelvis så kostade en dollar bara 6,50 kronor vid ingången av år 2014. Idag tvingas man betala cirka 8,30 kronor per dollar. Den här fonden har tappat rejält mot sitt jämförelseindex. Tappet är nästan 30 procent över denna korta period. Men omvänt – om kronan istället har en styrkeperiod? Ja, då kommer den hedgade fonden att överträffa sitt index rejält. Är det då OK med en hög förvaltningsavgift? Kanske dessutom att fonden tar ut en prestationsbaserad avgift? Känns inte helt givet. Detta eftersom fonden alltid har sin hedge och hela tiden med likartad riggning. Det finns med andra ord ingen skicklighet att tala om överhuvudtaget. Fondupplägget blir däremot en fin kassako för ägarna bakom fonden. Under perioden när kronan stärks kommer fonden att framstå rejält spetsig och bra jämfört med konkurrenter. Säkert kommer många sparare lockas att flytta över sitt sparkapital till denna framgångsillusion. Ägarna bakom fondupplägget tjänar då rejält med pengar eftersom både en fast förvaltningsavgift plus en rörlig kan plockas ut under kronförstärkningsfasen. Och sedan när kronan kommer in i en svagare period är kapitalbasen högre och förtjänsten med ”bara” fast avgift blir ändå väldigt bra…för ägarna alltså.

Dessutom finns en del märkliga exempel på rörligt avgiftsuttag. Ett avgiftsuttag som tidigare bara förekom inom delmarknaden hedgefonder men som idag poppar upp lite varsomhelst. Inte sällan tas den rörliga avgiften ut för all positiv avkastning – dvs. all avkastning överstigande ”noll”. Men att skapa noll avkastning, dvs. ingen kapitaltillväxt? Ja, det får vi ju alla genom att lägga pengarna under kudden. Känns på flera sätt tveksamt med den typen av avgiftsuttag.

Vissa fonder, inte helt ovanligt faktiskt, lyckas inte bli den penningmaskin som ägarna hoppades på under fasen marknadsföring och införsäljning. Lönsamheten blev kanske med facit i hand för låg. Vad kan då hända? Ett informationsbrev kanske kommer till kunderna med informationen om att den fasta avgiften sänks. Det låter ju bra, eller hur? Men samtidigt kanske det tillkommer en ny kostnad – en rörlig prestationsavgift. Tyvärr ibland med noll-barriär.

Det finns många exempel på förvaltare som skapar mer av ”ful”-alfa jämfört med den ädlare fina formen av ”fin”-alfa. Min ambition är, genom denna blogg, att ibland utbilda på ett mer generellt plan framöver. Först genom en enkel finansiell skola (nästa blogginlägg) uppdelad i flera steg. För om man kan sina nyckeltal är det enklare att svara på frågan – vad är sant och vad är på låtsas? Jag kommer aldrig att exemplifiera, negativt, en specifik förvaltare eller en specifik produkt utan mer på helikopternivå.

Rådet till oss sparare, även jag själv sparar ju till min pension, är att läsa på och ifrågasätta. Och dessutom – som man frågar får man svar. Men schyssta rådgivare rekommenderar förstås produkter som möter kundens behov. Hela, rena och mjuka värden inräknade. Förutom fonder finns andra fina sparformer med exempelvis utjämnad återbäring. Mer om detta framöver! Men för nu är rådet. Var alltid på tå. Var alltid påpasslig. Ställ frågor! Var försiktig med spetsiga smala regionala fonder eller branschfonder. För de senare är mer för proffsen. De kräver en ständig övervakning för att inte skapa åksjuka. De ”fega” basfonderna erbjuder tillräckligt god växtkraft för att göra de flesta av oss nöjda (detta är mina personliga reflektioner).

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *

*