Nio mått för fattigdom

Välfärdssystem är gåtfulla. De saknar ofta en genomtänkt arkitektur med strukturerade processlösningar, som det populärt kallas i dagens managementspråk. Systemen kan snarare liknas vid favelor där försäkringar, bidrag, vård- och omsorgsinsatser vindlar omkring varandra och skapar sina egna gränder, passager och improviserade påbyggnader. Vilken gränd man passerar är avgörande för hur väl den fortsatta färden kommer att gå. Se exempelvis hur vi i Sverige använder olika mått för skälig levnadsnivå som ska förhindra att människor hamnar i fattigdom. Hela nio mått kan föras upp på listan (nettobelopp):

  1. Sjukersättning:                                             7 000 kronor/månad
  2. Aktivitetsersättning:                                    6 200 kronor/månad
  3. Garantipension:                                           6 900 kronor/månad
  4. A-kassans grundbelopp:                             5 600 kronor/månad
  5. Etableringsersättning:                                 6 776 kronor/månad
  6. Äldreförsörjningsstöd:                                 5 353 kronor/månad
  7. Kronofogdens förbehållsbelopp:               4 680 kronor/månad
  8. Socialbidragsnormen:                                  3 880 kronor/månad
  9. Utvecklingsersättning:                                 3 102 kronor/månad

Vilket mått som aktualiseras beror huvudsakligen på den bakomliggande orsaken till individens försörjningsproblem. Till flera bidrag är det möjligt att komplettera med särskilda barn- och bostadstillägg vilket kan höja den sammanlagda ersättningen, men likställer dock inte de olika måtten.

Varför den lägsta levnadsnivån nästan är dubbelt så hög vid sjudom och ålderspension än vid sociala problem har sina historiska, ekonomiska och ideologiska förklaringar. Men är ersättningarna tillräckliga för att skydda individen mot fattigdom? Nej, inte om vi med fattigdom utgår från EU:s definition om relativ fattigdom (eller risk för fattigdom). Enligt denna definition går gränsen för fattigdom vid en inkomst efter skatt som understiger 60 procent av landets medianinkomst. Under den nivån anses inte inkomsterna vara tillräckliga för en godtagar levnadsnivå i samhället.

På basis av förra årets inkomststatistik skulle fattigdomsgränsen i Sverige gå vid en månadsinkomst under 12 400 kronor. Samtliga ersättningar och bidrag ligger alltså under gränsvärdet även i kombination med olika tillägg.

En logisk arkitektur för skälig levnadsnivå kräver följaktligen ett omfattade uppröjningsarbete och ny plan, men finns viljan och resurserna?

Håkan Svärdman

 

 

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *

*