En arbetsmarknad utan Gunnebostängsel

 Året är 1967 och en 22-årig Lena Nyman intervjuar ombudsmän på LO-borgen i Vilgot Sjömans klassiska film Jag är nyfiken gul.  – Tror du att Sverige är ett klassamhälle? är Lenas raka fråga till ombudsmännen som är klädda i kostymer med slips eller fluga och rökande på en cigarett eller pipa. Flera ombudsmän ser uppriktigt förvånade ut inför hennes fråga. Den första som konfronterar frågan svarar sonika att Sverige inte längre är ett klassamhället, utan en demokrati, medan den andra ombudsmannen instämmer i påståendet.  När Vilgot Sjöman gjorde sin film hade LO 1,6 miljoner medlemmar och den fackliga anslutningsgraden skulle fortsätta att stiga under de kommande 25 åren för att kulminera år 1993. Då var hela 85 procent av löntagarna på den svenska arbetsmarknaden medlemmar i facket. Sedan dess har anslutningsgraden successivt minskat. Medlemstappet blev dramatiskt när arbetslöshetsförsäkringen försämrades år 2007. På arbetsmarknaden är i dag 67 procent av samtliga anställda med i facket, 64 procent av de anställda inom den privata sektor och 80 procent av de anställda inom den offentliga sektorn.

Facket har särskilt svårt att rekrytera unga vuxna. I Välfärdstendens 2012 uppger drygt hälften att de är med i facket. Varför går unga vuxna med i facket? A-kassan intar en särställning i detta sammanhang. Fler än tre fjärdedelar av samtliga förvärvsaktiva uppger att a-kassan har spelat en ganska eller mycket betydande roll för att de har gått med i facket. Att få hjälp och stöd vid konflikter med arbetsgivaren uppger 70 procent har spelat ganska eller mycket stor betydelse för att de gick med i facket, och 60 procent uppger att försäkringsskyddet som följer med medlemskapet har varit betydelsefullt för deras val att bli medlemmar. Unga vuxna har emellertid inte vänt facket ryggen. Tre  fjärdedelar av samtliga unga vuxna som inte är med i facket i dag kan nämligen tänka sig att bli medlemmar i framtiden.

Folksams undersökning bekräftar vad många andra studier tidigare visat, det vill säga att sambandet mellan facklig anslutningsgrad, arbetsmarknaden och trygghetssystemen är starkt sammanflätat. Unga människors entré på arbetsmarknaden senareläggs, både på grund av högre kompetenskrav och en ihållande hög arbetslöshet. Samtidigt har anställningsvillkoren förändrats. Fast anställning är inte givet. Istället måste man vara beredd på att acceptera vikariat, timanställning, korttidsanställning eller bli uthyrd av ett bemanningsföretag. Och det är inte heller självklart att arbetet ska ske på heltid eller under  ett sammanhållet arbetspass, utan kan mycket väl ske på deltid och uppdelat i ett för- och eftermiddagspass. Detta drabbar oftast kvinnor och då särskilt inom vården och städbranschen.  Den nya arbetsmarknaden med relativt små arbetsplatser med en löst sammanhållen bemanning är fackets vardag i dag. Det krävs därför ett frenetiskt fotarbete för att möta medlemmar och rekrytera nya ifall man inte lyckas upprätthålla en lokal klubb. Det var betydligt enklare tidigare att samla större medlemsskaror på de stora verkstäderna och bruken, som omgärdades av Gunnebostängsel och en gemensam entrékarusell.

Håkan Svärdman

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *

*