Fritidsliv är mer eftersträvansvärt än arbetsliv

Knappt en av fyra av oss vill fortsätta vårt arbetsliv efter  65-årsdagen. Hälften av oss svarar absolut nej på frågan om vi kan tänka oss att fortsätta arbeta efter 65 års ålder.  Det visar en ny undersökning från Novus som har gjorts på uppdrag av pensionsbolaget AMF. Vår ovilja att arbeta efter 65 beror inte på att vi är missnöjda med vårt yrkesval och vantrivs på jobbet eller är fysiskt och hälsomässigt nedgångna. Det är istället vår drift för fritidsliv som får oss att avböja en fortsatt karriär på arbetsmarknaden. Ett liv som vi vill fylla med familj och fritidsintressen.  I sin bok Skymningssång i Kalahari ger författaren Lasse Berg en målande och detaljerad beskrivning om hur denna drift utvecklades i mänsklighetens begynnelse. Vår överlevnad krävde arbete, men livets mening fann vi i gemenskapen, i samtalet och i sysslor där idéer tog konkret form i våra händer. Så var det då och så är det i högre grad i dag. Nu betraktas pension som en fritidsförsäkring då livsprojekt, som har stått tillbaka under ett långt arbetsliv, ska förverkligas.

Fritidslivsdriften har visat sig relativt okänslig för ekonomiska lockmedel. Varken skattelättnader eller möjligheter till höjd pension ger någon större effekt.  Hur vi ska klara välfärdens framtida finansiering när allt färre av oss arbetar? Om pengar inte lockar och tvingande åtgärder varken är önskvärt eller möjligt, vad gör vi då?  

Håkan Svärdman

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *

*