Välfärdstendens 2013

När reformarbetet med det svenska socialförsäkringssystemet tog ordentlig fart efter andra världskriget var ambitionen att skapa ett trygghetssystem som skulle värna inkomsttagarnas standardtrygghet. Det vill säga att den av oss som förlorar sin  inkomst på grund av exempelvis sjukdom eller ålderdom skulle kunna bibehålla sin ekonomiska standard. Våren 1991 avstannades reformarbetet och istället följde två decennier då socialförsäkringssystemet successivt monterades ned och därmed också idén om standardtrygghet. Önskas detta måste vi idag skaffar oss ett kompletterande försäkringsskydd. Vilket staten också blir allt tydligare med. I exempelvis i Orange kuvertet från Pensionsmyndigheten får vi det svart på vitt: ”Årsbeskedet visar bara uppgifter om din allmänna pension. Utöver allmän pension får de flesta också tjänstepension från sin arbetsgivare. Det gör att den totala pensionen blir högre än vad som redovisas här.”

Problemet är att ”de flesta” med kollektivavtal tenderar att minska och saknar därmed tjänstepension och andra försäkringsförmåner som är kopplade till dessa avtal, visar årets upplaga av Välfärdstendens från Folksam. Rapporten bygger på en intervjuundersökning som har genomförts av Ipsos på Folksam uppdrag under perioden 18 mars – 11 april i år med 1 500 löntagare i åldrarna 18–65 år.

Mellan åren 2011-2013 har andelen löntagare som omfattas av kollektivavtal minskat från 87 till 82 procent. Det exakta antalet går inte att fastställa på grund av bristfälliga register, men uppskattningsvis handlar det om mellan 420 000 till 750 000 anställda som  står utanför kollektivavtalens försäkringsskydd. Om olyckan är framme spelar detta roll. En person som saknar kollektivavtal och har en månadslön på 25 000 kronor får i genomsnitt  2 400 kronor mindre per månad vid sjukdom. Vid en arbetsskada blir förlusten 5 866 kronor per månad. Och när det blir dags för pension uteblir en tjänstepension på drygt 4 700 kronor per månad.

Trots att de flesta löntagarna omfattas av kollektivavtal kunde vi i Välfärdstendens under åren 2008- 2010 observera en markant ökning av andelen som tyckte att ersättningen vid sjukdom och arbetslöshet var för låg. Samtidigt minskande andelen som tyckte att ersättningen var tillräcklig. År 2011 noterades emellertid ett trendbrott som också bekräftas i årets undersökning. Det betyder att vi är tillbaka på ungefär samma nivå som vi uppmätte år 2008. Andelen som tycker att ersättningen vid sjukdom var för låg minskade från 55 procent år 2010 till 42 procent i år. Andelen som tycker att ersättningen var tillräcklig ökade under samma period från 39 till 54 procent. Andelen löntagare som tyckte att ersättningen vid arbetslöshet var för låg minskade från 77 till 58 procent mellan åren 2010 och 2013. Andelen som tyckte att ersättningen var tillräcklig ökade under samma period från 23 till 28 procent.

Att löntagarnas missnöje med ersättningsnivåerna steg under perioden 2008-2010 var inte överraskande mot bakgrund av försämringarna som genomfördes i den statliga sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen under dessa år.  Desto mer förvånande är att missnöjet sedan dess har minskat trots att försäkringarna inte har förbättrats. En förklaring kan vara att alltfler löntagare under den aktuella perioden har skaffat sig privata försäkringar som kompletterar sjuk– och arbetslöshetsförsäkringen. Andelen löntagare som har skaffat sig en privat sjukförsäkring har ökat från 32 till 40 procent, och andelen som omfattas av en privat inkomstförsäkring vid arbetslöshet har ökat från 18 till 34 procent. Efterfrågan har varit särskilt stark hos löntagare som är med i facket där hälften i dag har sådana försäkringar. Vi ser också en ökning av andelen löntagare som erbjuds sjukvårdsförsäkring av sin arbetsgivare, från 13 procent år 2008 till 19 procent i år.

Samtidigt som vi ser ett minskat missnöje med ersättningarna ökar andelen löntagare som känner människor i sin närhet som har varit tvungna att söka socialbidrag på grund av för låg ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet.  Sedan år 2011 har denna andel ökat från 13 till 20 procent. 

Vi ser en ny svensk modell växa fram där staten retirerar medan arbetsgivarna och fackförbunden i större utsträckning använder försäkringskortet för att knyta till sig medlemmar och löntagare. Standardtryggheten för löntagarna kommer därför bli allt mer beroende av anställningsvillkor och egna möjligheter att skaffa sig ett tillfredsställande försäkringsskydd.

 

Håkan Svärdman

 

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *

*