Premiepensionssystemets framtid är oviss

Nästan alla vuxna i Sverige har en pott pengar i premiepensionssystemet,  som är en del av den statliga pensionen. Var och en av oss har i genomsnitt 95 000 kronor placerade i fonder på den så kallad kapitalmarknaden. Och varje år skjuter vi till ytterligare 5 000 kronor i snitt. Trots att det handlar om stor summor borde vi rimligen vara intresserade av att  vårda slantarna. Få av oss skulle ju aldrig komma på tanken att låta motsvarande summor ligga och skräpa i en skokartong långt in i garderoben, men det är precis det vi gör med premiepensionspengarna.

Vi gillar ju pengar. Ligger det en krona på trottoaren så plockar vi upp den. Och erbjuder kassörskan i livsmedelsbutiken en skraplott till ett förmånligt pris när vi handlar för mer 200 kronor så tackar vi sällan nej. Men 95 000 kronor som kan växa till 700 000 – 900 000 kronor eller ännu mer skapar inget engagemang. Var vi placerar pengarna och om de förräntar sig eller minskar i värde kan få av oss svara på. Samtidigt är de flesta av oss oroliga för att pensionen inte ska räcka till. Detta är ett av vardagens större mysterium.  Att hitta en förklaring till detta har varit Stefan Engström uppdrag de senaste året. Förra veckan levererade han sin rapport till regeringen, som kan rekommenderas för alla som vill ha en komprimerad analys och uppslag till förändringar i premiepensionssystemet.

Engström dom är hård. Systemet är alldeles för komplicerat och ställer för höga krav på pensionsspararna, alltså dig och mig. Vi saknar kunskaper i finansiell teori som är en förutsättning för att kunna bli framgångsrika fondkonsumenter på kapitalmarknaden. Resultatet blir mediokra pensioner för de allra flesta till ett högt pris, medan ett litet antal får mycket höga eller väldigt låga pensioner trots samma sparinsats.

Två alternativa lösningar föreslår Engström för att rå på den slumpmässiga spridningen i pensionsutfall och kapa kostnaderna för systemet. Alternativ 1 att är dagens system bibehålls men kompletteras med några förändringar.  Bland annat föreslås att  Pensionsmyndigheten aktivt ska rekommendera icke-valsalternativet SÅFA:an för ointresserade sparare, bekräftelseval för nya pensionsrätter när pensionsspararen har varit inaktiv under en lägre tid samt begränsningar för avgifter och risker.

Alternativ 2 är en rejäl omstöpning. Dagens fondtorg med drygt 800 fonder reduceras till högst 10 statliga fonder där individen får nöja sig med att välja risknivå för sitt sparande. Den förväntade effekten av alternativ 1 är inte imponerade, något lägre kostnader, men fortsatt stor slumpmässig spridning, medan alternativ 2 omintetgör valfriheten och det egna ansvaret samt en kraftig reducering av kostnaderna . Men vad spelar då fondtorget för syfte? Kanske lika bra att plocka ihop stånden och lägga hela sparinsatsen på inkomstpensionen istället?

Håkan Svärdman

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *

*