Reflektioner kring Pensionsåldersutredningens slutbetänkande: Del 5

Utifrån Pensionsåldersutredningens förlag om riktålder för pension, som jag berättade om i gårdagens inlägg, föreslår utredningen en rad förändringar av åldersgränserna för inkomstpension, garantipension och den så kallade LAS-åldern, det vill säga rätten att stå kvar i tjänst:

  • En arbetstagare ska ha rätt att kvarstå i anställning till 69 år (LAS-åldern).
  • Inkomstpension ska tidigast kunna lämnas från 62 års ålder från och med år 2015. Från och med år 2019 ska åldersgränsen höjas till 63 år. Härigenom bibehålls nuvarande 6-årsintervall mellan tidigast uttagsåret för inkomstpension med LAS-rätten på 69 år (i dag ligger intervallet mellan 61-67år)
  • Åldersgränsen för garantipension höjs till 66 år 2019, för att sedan höjas till 67 år 2022.
  • Undantag för personer med långt arbetsliv, som har ”bidragit till samhällsekonomin i tillräcklig omfattning”.
  • Riktåldern för pension ska styra åldersgränsen för följande socialförsäkringsförmåner: Sjuk- och rehabiliteringspenning, arbetslöshetsersättning, sjukersättning, efterlevandepension, äldreförsörjningsstöd, handikappersättning, bilstöd och ekonomiskt försörjningsstöd (socialbidrag)
  • LAS-åldern ska däremot vara styrande för åldergränsen för arbetsskadelivränta och bidrag till arbetshjälpmedel

Kommentar:

Förvirrande. Varför olika startåldrar för höjningarna? Inget tydligt motiv utöver att utredningen vill se en snabb förändring och en oförändrad 6-årsintervall. För att förenkla systemet är det rimligare att pensionsålder för garantipension, inkomstpension och LAS-ålder sammanfaller, förslagsvis enligt nedanstående tabell. Tidigast uttagsålder för inkomstpension kan i likhet med i dag ske tidigast fyra år tidigare än gällande pensionsålder (riktålder):

Årskullar Pensionsålder: Gäller från år: Tidigast uttagsålder för inkomstpension

1955-1959

67

2022

63

1960-1964

67

 

63

1965-1969

68

2033

64

1970-1974

68

 

64

1975-1979

68

 

64

1980-1984

69

2049

65

1985-1989

69

 

65

1990-1994

69

 

65

Förslaget om att undanta personer med långt arbetsliv är högst olämpligt, i synnerhet när utredningen motiverar undantaget utifrån att de aktuella personerna har bidragit tillräckligt samhällsekonomiskt. Socialförsäkringssystemet bör vara befriande från villkor som vilar på tankegods som utgår från prestationsrättvisa.

Att höja åldersgränsen för övriga socialförsäkringsförmåner är en grundförutsättning, men det behövs troligen också en särskild åldersfaktor i sjukersättningen för att inte riskera att stora grupper utförsäkras och tvingas till att pensionera sig genom att använda flexibiliteten i pensionssystemet. Ett fenomen som under senare år har tenderat att öka.

En höjning av åldersgränserna för socialförsäkringsförmånerna leder till ökade kostnader för de kollektivavtalade trygghetsförmånerna, samt har följdeffekter på privata försäkringar som har nära koppling till social- och avtalsförsäkringssystemet

Håkan Svärdman

 

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

1 kommentar

SH

I USA er det främst dom med en inkomst högre än medianen som har fått högre förväntad levnadstid. Gäller motsvarande även i Sverige?

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *

*