Reflektioner kring Pensionsåldersutredningens slutbetänkande: Del 1

Förra veckan presenterade Pensionsåldersutredningen sitt slutbetänkande som innehåller runt 50 stycken förslag som har till syfte att åstadkomma en behövlig höjning av pensionsåldern i Sverige. Under denna vecka kommer jag redovisa ett urval av dessa förslag och vilka funderingar de har väckt hos mig.

I kapitel 8 föreslår utredningen följande förslag:

  • Åldersgränsen för studiebidrag och studielån höjs från 54 till 57 år.
  • En studerande som är mellan 55 och 57 år ska ha rätt till studielån i 40 veckor.
  • Återbetalningstiden ska vara 25 år, eller det lägre antal år som återstår till låntagaren fyller 63.
  • När återbetalningstiden är slut ska resterande skuld betalas längst till då låntagaren fyller 69 år.
  • Avskrivning ska ske vid utgången av det år då låntagaren fyller 69 år.
  • Ett förstärkningsbidrag (956 kr/mån) införas som lämnas, utöver studiebidrag och studielån, under högst 40 veckor till studerande som är 45 år eller äldre.
  • Myndigheten för Yrkeshögskolan ska ta fram utbildningar som är särskilt relevanta för äldre som önskar en 1-årig utbildning
  • Arbetsförmedlingens bör ge icke arbetslösa ”äldre” coachningstjänster samt karriärsrådgivning.
  • Arbetsförmedlingen bör också pröva att bevilja arbetssökande arbetsmarknadsutbildning i högre åldrar än som sker i dag.

Reflektioner:

Utredningen presenterar kreativa förslag till förändringar som kan underlätta för personer att vidareutbilda sig mitt i livet. Särskilt intressant är förslagen om att studielån och ett nytt förstärkningsbidrag som ska kunna ges för en 1-årig utbildning.

Vad jag saknar är att en tydlig markering om att utbildning också ska kunna ske på deltid. I dag beviljas endast studiemedel ifall studierna sker på hel- eller halvtid. Jag tror många skulle uppskatta möjligheten att studera ett par timmar i veckan, exempelvis på eftermiddagen och ha möjlighet att få en viss kompensation för eventuellt inkomstbortfall.  Detta borde vara motiverat med tanke på att kostnaden för individen att utbilda sig är relativ dyr. Utbildningsinvesteringen kan ta tid att hämta hem. Se följande exempel:

Person som är 50 år och har en månadslön på 18 800 kr.

  Inkomster/kostnader
Årslön året innan studieåret, netto 179 066
Studiebidrag 28 280
Studielån 61 960
Tilläggslån 17 600
Förstärkningsbidrag (nytt) 7 648
Lön, netto 14 922
Summa per år 130 410
–          Inkomstförlust* –          48 656
–          Låneskuld –          79 560
–          Studiekostnad totalt –          128 216
Ny  årslön efter studieåret, netto 187 465
Skillnad jämfört med tidigare årslön 8 465
Avskrivningstid för studiekostnaden 15 år

*Jämfört med tidigare årslön innan studieåret, löneinkomsterna är beskattade enligt skattetabell 31, för 2013.

Avskrivningstiden för studierna uppgår alltså till 15 år ifall personen får en lönehöjning på 1 000 kronor per månad.  Kan och orkar personen arbeta ytterligare fyra år, det vill säga till 69 år som utredningen föreslår ska bli den nya LAS-åldern, blir den sammanlagda livsinkomstvinsten 33 860 kronor. Utredningens förslag till förstärkningsbidrag minskar avskrivningstiden med knappt ett år.

Pensionsförlusten för studieåret är nästintill försumbar. 138 procent av bidragsdelen är pensionsgrundande vilket i detta fall motsvarar 39 026 kronor. Om personen hade arbetat istället hade hon haft en årspremie på 41 736 kronor.

En vinst som däremot inte kan mätas i pengar är att utbildningsinvesteringen kan leda till att personen upplever större tillfredställelse med sitt yrkesliv.  

Håkan Svärdman

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *

*