Höj pensionsåldern och förbättra sjukersättningssystemet

Zappade runt på teven i går kväll och fångades av dokumentären Filmen som inte blev av, som  påbörjades av filmaren Lars Lennart Forsberg och avslutades av hans kollegor Olle Häger och Kjell Tunegård. I filmen möter vi människors som har eller är på väg att lämna arbetslivet för att bli pensionärer. Personerna som intervjuas sjuder av liv och kraft, men samtidigt uttrycks frustration över att inte vara behövd länge.  

Jag känner igen mycket av detta från vänner och kollegor som har gått pension under de senaste åren. Det var inte av ålderssvaghet som fick de att sluta jobba utan en siffra i ett avtal. I genomsnitt kommer de att vara pensionärer i runt 20 år. Om inte den faktiska pensionsåldern höjs kan vi förvänta oss att personer födda på 1980-90-talet får en pensionsperiod på runt 25-30 år. Önskvärt? Hållbart? Svaren är inte givna, utan avgörs av våra värderingar, ekonomiska förutsättningar och hälsa. För egen del skulle jag gärna se en successiv höjning av pensionsåldern både för allmän pension och tjänstepension. Det kräver emellertid att sjukersättningssystemet tar större hänsyn till åldersrelaterade problem än vad som är fallet i dag. Annars riskerar många människor att  bollas runt mellan sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen under en lång period innan de uppnår den formella pensionsåldern. Och därmed också få en lägre pension, vilket knappast förgyller vardagen som pensionär.

Håkan Svärdman

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *

*