Ska utbildning avgöra pensionsåldern?

I förra veckan arrangerade Pensionsåldersutredningen ett seminarium som bjöd på ett smörgåsbord av intressanta föreläsare och nyvunna insikter. Särskilt noterade jag att nästan alla föreläsare lever som de lär, det vill säga att det går alldeles utmärkt att arbeta efter 65 år. Hans Olsson från Pensionsmyndigheten visade att i dag går det 30 stycken personer över 65 år på 100 stycken personer i åldrarna 15-64 år, men antalet 65-plussare kommer att öka till 42 stycken år 2070. Det innebär att den så kallade försörjningsbördan för den yrkesverksamma åldersgruppen stiger med 40 procent om pensionsåldern inte höjs. Olsson presenterade också intressanta siffror som visar på sambandet mellan utbildningsnivå och faktisk pensionsålder. Inte särskilt överraskande hittar vi den lägsta pensionsåldern hos personer som endast har grundskoleutbildning, medan personer med forskarutbildning slutar först vid 65 års ålder.

Bakom dessa siffror döljer sig diametralt olika arbetsmiljöer. Lågutbildade hamnar ofta i fysiskt tunga jobb där det är svårt att fortsätta när ålderskrämporna sätter in. Medan forskarnas jobb snarare kan liknas vid hyggligt betald hobbyverksamhet där den analytiska förmågan snarare stärks med tiden. Vad är då en rättvis pensionsålder? Flexibel som idag, men där pensionsnivån blir låg ifall man vill eller är tvungen att gå i pension vid 61 år? Eller ska pensionsåldern höjas successivt med stigande medelålder som i Danmark? Eller ska vi koppla pensionen till utbildningsnivå och antal arbetsår (intjänandeår)? Något givet svar är svårt att ge.

Håkan Svärdman

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *

*