Sysselsättningsmåtten är värdelösa för att beskriva nationens välbefinnande.

Har sysselsättningen i Sverige ökat eller inte? Frågan lyftes i gårdagens Agenda på SVT. Om vi räknar antalet sysselsatta så har det skett en ökning med drygt 200 000 personer. Ställer vi däremot antalet sysselsatta i relation till antalet personer i åldrarna 15 till 74 år kan vi notera en minskning från 66,1 till 65,8 procent. Både befolkningen och antalet sysselsatta har alltså ökat parallellt, vilket ger en längre sysselsättningsgrad. Vad som däremot inte framkom i reportaget i Agenda är hur sysselsättning eller sysselsatt definieras. Definitionen finns tillgänglig på Statiska centralbyråns hemsida och där framgår att kraven för att jag ska definieras som sysselsatt är mycket lågt ställda. Jag måste nämligen inte arbete mer än timme per vecka, antingen avlönat eller som oavlönad medhjälpare i exempelvis familjens företag för att definieras som sysselsatt.

Måtten sysselsatt och sysselsättningsgrad är därför tämligen värdelösa indikatorer för att beskriva det nationella välbefinnandet.  Medelarbetstid per vecka för sysselsatta i ålderspannet 15 – 74 år och andelen arbetslösa av arbetskraften är då bättre mått att använda. Mellan januari 2007 till december 2011 minskade medelarbetstiden från 30,7  till 30,4 timmar per vecka.  Under samma period ökade arbetslösheten från 6,9 till 7,1 procent. Ska vi klara att finansieras välfärden i framtiden krävs ett trendbrott för dessa två mått annars måste vi se oss om efter nya lösningar som kanske inte sätter likvärdighet och solidarisk finansiering i centrum.

Håkan Svärdman

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *

*