Är det skadligt för intellektet att bli pensionär?

I bokhyllan på mitt arbetsrum har jag en karikatyrstaty av Watergatepresidenten Richard Nixon, som jag använder som slipshållare.  Innehavare av presidentämbetet är ofta fascinerade personligheter, både på gott och ont. Under senare år har jag sett och läst flera intressanta intervjuer och reportage där före detta presidenter porträtteras.  Jag har noterat att flera av dem tycks ha falnat intellektuellt när rampljuset runt dem har slocknat, medan andra har växt och bidragit med värdefulla insatser i rollen som expresident. 

Färsk forskning visar nu att expresidenternas intellektuella kapacitet kan ha påverkats av deras pensionärstillvaro. På Pensionsåldersutredningens blogg beskrivs spännande delar av denna forskning, vars syfte är att kartlägga pensionärstidens välfärdseffekter på individen. Eric Bonsangs forskartema har lanserat den så kallade obrukshypotesen, det vill säga att en minskning av aktiviteter bidrar efterhand till förtvinade intellektuella förmågor medan stimulerande aktiviteter bidrar till att öka förmågorna. Forskartemat reserverar sig dock för att det behövs mer forskning för att säkerställa betydelsen av fortsatt arbete.

Vem har inte känt stänk av obrukshypotesen under de sista semesterveckorna? Att redogöra för beräkningsreglerna för sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen eller efterlevandestöd när man just har rullat ur hängmattan är för mycket begärt. Men å andra sidan har man haft tid på sig att slipa sina kunskaper om hur ett enkelkupigt tegeltak ska läggas och hur en balanserad mojitos ska blandas. Förmågor som inte ska förringas.

 Håkan Svärdman

 

 

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *

*