Socialförsäkringar, Bismarck och jämlikheten

I helgen kom jag hem ifrån en studieresa i Tyskland – socialförsäkringssystemens födelseland. Deras forne kansler Otto von Bismarck insåg tidigt att den unga tyska nationen, som växte fram under 1800-talets slut, inte endast skulle kunna byggas med järn och blod. Sociala rättigheter krävdes också. Därför lanserades en arbetsskade- och pensionsförsäkring, men avsikten var inte först och främst att öka tryggheten för arbetarna, utan för överheten. Med socialförsäkringar ville Bismarck nämligen stilla de revolutionära stämningarna som florerade i folkdjupet. Denna socialpacifistiska ambition är sedan länge övergiven i Tyskland. Under efterkrigstiden byggdes socialförsäkringarna ut i syfte att öka jämlikheten i samhället. Sjukförsäkringen erbjöd avgiftsfria läkemedel, läkarbesök, subventionerade glasögon samt generösa ersättningar vid sjukdom.

När jag träffade IGMetall, som huvudsakligen organiserar personalen inom bilindustrin, (både arbetare och tjänstemän), berättade man att många socialförsäkringsförmåner har sänkt eller dragit in under de senaste 10 åren. Bland annat har förtidspensionen och ålderspensionen sänkt till 34 procent av lönen.

En egenhet i den tyska sjukförsäkringen är att privatanställda med en årsinkomst över 45 000 euro kan välja att hoppa av den statliga försäkringen för att istället skaffa sig en privat sjukförsäkring, ofta med bättre villkor. Många väljer också att göra detta, vilket skapar oro för att det statliga systemet ska urholkas ytterligare.

Om Bismarcks politiska syfte med socialförsäkringar var att stärka lojaliteten mellan staten och individen, präglas hans efterföljare i modern tid, förbundskanslern Angela Merkel snarare av en vilja att klippa detta lojalitetsband. Liknande tendenser ser vi Sverige. Den inslagna vägen är kantad av både faror och möjligheter.

Om utvecklingen mot ett mindre statligt ansvar för exempelvis inkomstskyddet vid arbetsoförmåga sker på hittillsvarande sätt ökar ojämlikhet på arbetsmarknaden. Med tanke på de framtida utmaningarna på övriga välfärdsområden såsom vård skola och omsorg, är det rimligt att se om inkomstskyddet kan ordnas på ett annat sätt, utan att för den skull göra avkall på jämlikheten. En lösning kan vara att inkomstskyddet vid arbetsförmåga kopplas tydligare till parterna på arbetsmarknaden, men att detta ansvar villkoras i lagstiftningen. Det vill säga att alla på arbetsmarknaden har rätt till ett standardtrygghetsskydd enligt lag, men att detta skydd tillhandahålls av andra försäkringsgivare än dagens oberäkneliga stat.

Håkan Svärdman

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *

*