Om döden och långlivade folkpensionärer

I morse gjorde jag det igen – läste dödsannonserna i DN. Jag har svårt att tänka mig en skarpare medelåldersmarkör. Mitt intresse fastnade för Inez som är årsbarn med det svenska pensionssystemet som infördes 1913. Hennes liv är en spegling av välfärdens utveckling i Sverige. Dåtidens konstruktörer av det första pensionssystemet var, i likhet med dagens, måna om att systemet skulle vara statsfinansiellt hållbart. Därför fastställdes pensionsåldern till 67 år, trots att den genomsnittliga livslängden uppgick till 58 år. Den som lyckades uppnå denna aktningsvärda åldern kunde dessvärre  inte räkna med en pension som gick att leva på. Årspensionen uppgick till 75 kronor, vilket kan jämföras med genomsnitts lönen som vid den tidpunkten låg runt 500 till 800 kronor per år.

Om konstruktörerna bakom dagens reformerade pensionssystem hade kopierat sina föregångares upplägg hade man varit tvungen att förlägga pensionsåldern till 90 årsdagen. Nu valde man istället en flexibel pensionsålder. I annat fall hade Inez endast fått varit pensionär i 6 år istället de 31 åren som hon nu fick som folkpensionär.

Håkan Svärdman

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

Inga kommentarer

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *

*