År 2029 – Ett pensionsäventyr

Det börjar skymma ute i trädgården och jag sitter i vardagsrummet och planerar mina resterande arbetsår. Alla uppgifter om mina pensionsförmåner framgår tydligt på den virtuella datorskärmen. Samtliga uppgifter länkas direkt för mitt försäkringsbolag. Planen är att gå i pension på heltid om fem år, det vill säga år 2034. Fram till dess tänker jag växla veckorna med arbets- och pensionsdagar. Jag är långt ifrån ensam om dessa planer. Sedan Riksdagen, i början av 2020-talet genomförde flera reformer i det då 20 år gamla pensionssystemet, har allt fler fått upp ögonen för de möjligheter till individuella lösningar som pensionssystemet nu erbjuder.

Reformerna vilade på en insikt om att det gamla systemet inte kunde leverera den ekonomiska trygghet som allmänheten efterfrågad och de ekonomiska påfrestningar som ett utvecklat välfärdsamhället brottas med. Jag tänker särskilt på att andelen personer över 65 år i befolkningen uppgår till 25 procent, motsvarande andel år 1960 då ATP-systemet sjösattes var 12 procent.

Några av nymodigheterna i pensionssystemet är att det är fritt fram för att plocka ut hela premiepensionen som ett engångsbelopp. Enda hindret för att göra detta ärom den återstående inkomstpensionen blir för låg och pensionären blir beroende av socialbidrag för att få en skälig levnadsnivå. Erfarenheterna hittills är att deflesta använder premiepensionskapitalet till att köpa en bostad och därmed minska sina hushållskostnader väsentligt.
 
För att öka tryggheten för den alltstörre grupp människor som rör sig på den internationella arbetsmarknaden finns det nu möjlighet att göra individuella inbetalningar till det svenska pensionssystemetoavsett var man befinner sig i världen. Det är också i helt sin ordning att göraengångsinbetalningar ifall man tror sig behöva detta. Motsvarande insättningsregler finns också för flertalettjänstepensionsavtal som omfattar de flesta anställda.

Den mest uppskattade reformen är emellertid den nya varianten av kompetensutvecklings- och pensionsförsäkringen. Den omfattar alla anställda på arbetsmarknaden och försäkringsmodellen består av tre delar. Grundplattan består av en allmän och obligatorisk del somfinansieras via arbetsarbetsgivaravgiften. Den andra påbyggnadsdelen vilar på ettlöneväxlingsavtal där arbetsgivaren och arbetstagaren har kommit överens om att avsätta en viss del av löneutrymmet till denna försäkring. Och slutligen den del på toppen som består av individens egna besparingar. Från och med 50 års ålder har man avdragsrätt pådenna sparinsats. Avdragsrätten ökar med stigande ålder, vilket är särskilt förmånligt för personer med lägre inkomster. När individen har bestämt sig för att gå i pension överförs överskottet till det reguljära pensionskontot. 

Försäkringen är hittills unik i världen och givit Sverige en stark konkurrensfördel i den globala kunskapsekonomin. Till skillnad från 1900-talet arbetsmarknads- och utbildningspolitik kan individen själv ta initiativ och ansvar för sin kompetensutveckling och därmed möta kraven på en allt mer rörlig arbetsmarknad.
Tänk vad pensionssystemet har förbättras jämfört med vad min mormor Elsa, född strax efter första världskriget, fick nöjda sig med. Utanför fönstren ser jag nu endast svaga skuggor av träden. Det är dags att vila upp sig inför morgondagens arbetsdag.
– HAL 9000, Släck ljuset är du snäll!

Spridningsknappar

  • Digg
  • Facebook
  • StumbleUpon
  • Technorati
  • LinkedIn
  • Google
  • del.icio.us
  • MySpace


Kommentarer

2 kommentarer

Patrik Allard

Intressant framtidsscenario. Ideén om en kompetensutvecklings- och pensionsförsäkring är intressant ur flera aspekter. 1. Allt mer av mervärden och affärsnytta genereras av humankapital i de flesta affärsverksamheter idag vilket naturligen skapar ett behov av en ständigt uppdaterad arbetskraft. Att ha en grundplatta som finansieras av företagen är nödvändigt för att bibehålla konkurrenskraft och lönsamhet och är i företagens eget intresse. Att sedan bygga på med ytterligare delar, analogt med pensionspyramidsmodellen är intressant, speciellt för individen som själv kan påverka sin egen karriärplanering och utveckling genom att bestämma en egen nivå för sin utveckling. Förr eller senare kommer något liknande förslag. Det finns till viss del redan, i form av kompetenskonton, men det måste vidareutvecklas.

Lena Martinell

Ja, visst finns det hopp om en helt individbaserad pensionslösning för framtiden, då det är dags att själv gå i pension. Olika värderingsstudier visar ju också att individfokuset är starkt hos Y-generationen eller MeWe-generationen om man så vill benämna dem.
Själv tror jag dock att den kollektiva tanken får vind i seglen efter att individvågen blåst vidare till obruten mark (läs: dagens nomadtrakter), vilket för oss torde vara bra då vi kanske då är så till åren komna att vi trots allt lever på samhällets nåder.

Lägg till kommentar

Du kan skriva en kommentar eller skicka en trackback från din egen blogg. Alla kommentarer måste följa våra regler.

Obligatoriska fält *

*